Lite om jobbet

Jag är projektassistent. Detta innebär (enligt min definition, då) att jag ska assistera projekten, inte människorna, vilket ibland blandas ihop av min chef, men det gör inte så mkt. Jag trivs bra i den här rollen, jag känner inte att jag har tillräckligt med erfarenhet för att leda egna projekt inom detta (mänskliga rättigheter, demokrati, rättssäkerhet) än, samtidigt får jag på egna initiativ göra mer än att bara assistera. Jag lär mig massor, och jag bidrar också med kunskap och idéer – vi kompletterar varandra bra i teamet. Teamet består först och främst av en koordinator som är en av de mest kompetenta människor jag känner, två projektledare, jag och två traineer. Sen jobbar vi mkt med en kommunikatör/webmaster och en tredje trainee, samt en ekonom som har koll på allt som vi statsvetare/jurister/sociologer osv inte har koll på men som är tokviktigt.

Min arbetsplats är en särskild överenskommelse med Europarådet, vi är en del av rådet men jobbar självständigt (på en del plan) och vi har inte helt samma medlemsstater. Man kan välja att vara medlem i North-South Centre men inte i Europarådet, och tvärtom. Vi fokuserar på medelhavsområdet och på Afrika-Europasamarbete, i förra veckan arrangerade vi en stor konferens på temat ”Den arabiska frihetsvåren” med fokus på demokratiutveckling. Nu jobbar jag med en aktivitet för utbildning för globalt medborgarskap (vet ej begreppet på svenska) som vi ska ordna med universitetet i nästa vecka, och med en stor konferens på ungefär samma tema som ska hållas i slutet av maj. Det är tajt med tid eftersom det är en lång rad olika dokument som måste förberedas, som ganska nyligen utsläppt från akademin känner jag mig hemma i all metodologi och ordblaj.

På sistone har jag verkligen känt mig behövd och uppskattad på jobbet, vilket är så himla viktigt. Det är lätt att känna sig behövd på en arbetsplats där uppgifterna är klart definierade och där det märks direkt om ingen gör dem, som på mina förra arbetsplatser, men här är det mer flytande och ingen kan täcka upp för mig om jag inte är där. Ingen ser heller vad jag gör om jag inte visar det. Därför har jag fått lära mig att sätta ner foten och se till att bli medbjuden på viktiga möten genom att visa varför jag behövs där, komma med förslag och synpunkter.

Det sker omorganiseringar och alla vill försvara sitt territorium hela tiden, vilket skapar en del störningar. Jag vill t ex gärna hjälpa kommunikatören eftersom jag dels har utbildning inom det och dels tycker sånt är kul, men jag märker en del motsträvan eftersom ingen vill ge bort sitt jobb så att nån annan får cred för det. Detsamma gäller projektledaren jag jobbar mest med. Snälla ge mig lite uppgifter, du verkar ha så mkt att göra (så att de inte ligger kvar ogjorda eller görs halvdant men det kan man ju inte säga). Jaaa det kan jag ju förstås göra, tack. Inget händer.

Puh, trist text men jag vet inte hur jag annars kan förklara vad jag sysslar med, och hur det är att göra det. Den här veckan har varit galen, har jobbat alldeles för länge på kvällarna så jag är helt slut, samtidigt trivs jag inte i min lgh så jag har inte riktigt längtat hem heller på kvällarna. Nedräkningen har börjat, 30 nov flyttar jag in hos kära Emelie och Maja, bor hundra ggr hellre på deras soffa o med resväska än här i detta ensamma rum, ensamt trots kollektiv.

Mina vänner: en kärleksförklaring

Ofta tappar jag hakan fullständigt av förundran över hur fantastiska mina vänner är. Sluta inte läsa nu direkt, jag är ingen sån som bara häver ur sig att mina vänner är världens bästa, nejnej, jag kommer att presentera väl underbyggda argument och konkreta exempel. Helst skulle jag vilja skriva en hyllning till var och en av dem (er) med ett idolporträtt, men jag misstänker att det skulle tas emot sådär av en del att ”hängas ut på nätet”.

Hursomhelst. Det är inte konstigt att jag ibland gör misstaget att nedvärdera mig själv och min kompetens när jag har såna stjärnor att jämföra mig med. Mina vänner:

• Kämpar och sliter målmedvetet på praktikplats efter praktikplats för att få arbetslivserfarenhet, ger allt utan att få någonting tillbaka mer än en referens. Detta belönar sig givetvis genom att de så småningom får grymma jobb där de avancerar, hyllas av alla arbetskamrater, älskas av sina chefer för sin lojalitet, hårda arbete och generositet m m.
• Lägger timmar av sin lediga tid på att läsa andra vänners jobbansökningar
• Går igenom en riskabel operation och pratar och skrattar någon dag senare trots otrolig smärta
• Blir befordrade utan att någon ersätter dem på deras gamla tjänst, jobbar dubbelt
• Vantrivs med en kollega och lägger mer orimligt mycket av sin tid och energi på att fixa denna relation trots att personen i fråga inte lyfter ett finger för detta
• Föder barn
• Går och mår dåligt år efter år över barnlöshet men berättar inte detta utan fortsätter hålla skenet uppe och spela glad när den ena efter den andra runtom dem skaffar barn
• Lyckas skaffa sig drömjobbet utan universitetsutbildning och helt utan kontakter, enbart på grund av sin egen kompetens
• Jobbar i princip dygnet runt på ett företag som inte ens kan lova jobb månaden ut, bara för att det är kul och lärorikt
• Talar x antal språk flytande utan att skryta om det, kämpar istället målmedvetet med att lära sig ännu ett för karriärens skull
• Blir utvalda till grymma utlandsuppdrag
• Avstår osjälviskt från att göra något de drömt om för familjen eller ngn annan
• Gör karriär i sin drömbransch, som är mkt svår att ta sig in i, blir handplockad till annat uppdrag inom koncernen när det förra knappt hunnit ta slut.
• Skaffar sig toppjobb innan de ens är färdiga med utbildningen. Gör då klart utbildningen på kvällstid

Ok jag blir aldrig färdig med den här listan, nu blev jag för trött för att skriva. Jag har jobbat alldeles för många timmar både igår och idag, där fick vi för att vi hela tiden sa ”det fixar vi efter Lisbon Forum” (vår stora aktivitet som vi hade i förra veckan). Men det är ROLIGT! För första gången, jaa det tror jag faktiskt, i mitt liv så har jag ett jobb där jag kan sitta kvar till halv 8 på kvällen och skriva och pyssla utan att det känns jättejobbigt. Men så fick vi också en eftermiddagspaus som hette duga med Prosecco och italienska godsaker från en av traineerna samt nöt- och honungskakor från delegationen från Azerbadjan på Lisbon Forum. På tal om Azerbadjan (jaja jag vet att det antagligen inte stavas så men orkar inte googla) så har jag numera en annan association än att det bara är ett land som dyker upp i Eurovision Song Contest-sammanhang. Men mer om det en annan gång.

Are you an idealist or a capitalist?

Japp, precis sett klart Wall Street 2. Gillade den! Huvudpersonen ställdes denna fråga av sin sviniga chef, men olikt svinchefen (men ganska typiskt mig, ja) är jag av åsikten att man absolut kan vara både kapitalist och idealist på samma gång. Mer om det nån gång när jag är lite piggare. Har haft en lång dag idag, den började tidigt med frukostklubben som var den bästa, mest underhållande och inspirerande jag varit på under hela året hittills tror jag. Vi fick höra om 15 megatrender av en varumärkesforskare från Lunds universitet, mer om det någon gång under helgen, ska tillägna ett eget inlägg åt det för det var så himla intressant ur många synpunkter.

Jag var hos min fantastiska tandläkare och typ-nästan-släkting (släktträffarna är lite blekare och tystare sen hon slutade tillhöra vår släkt) och fick veta att jag har ett hål så stort att det skulle behövt rotfyllas om  det upptäckts lite senare. Vad ointressant tänker ni men jag kommer till poängen snart. Jo, det är ju såhär att jag har försökt ha hälsoveckor nu under våren vilket inte har gått så bra av olika anledningar. Men felet har till stor del legat i bristen på motivation. Jag har velat kunna springa lite fortare och vara lite smalare, men det har uppenbarligen inte motiverat mig tillräckligt. Jag älskar som bekant Du är vad du äter, men nu undrar jag: varför talar de aldrig om tandvård där? Nu står jag inför höga tandvårdskostnader och en massa smärta som kunde ha undvikits om jag bara hade låtit bli sötsaker och använt tandtråd. Där har vi min motivation, nu mår jag dåligt bara jag tänker på kakor och godis – låt oss hoppas att denna känsla håller i sig länge.

Därefter åkte jag till Blomsterlandet och inhandlade en massa plantor som ska planteras på balkongen imorgon. Smultron, timjan, mynta, chili och tomater. Mina nya bebisar, vad jag ska skämma bort dem med vatten och näring!

Efter en snabb lunch hos mina föräldrar var det dags för jobb på Tjejdagen på Olympia. Sprang och jagade golfbollar hela kvällen eftersom folk puttade som tokar, vi hade en liten tävling som var mkt populär. Som belöning fick vi se HIF-matchen och det var banne mig skitkul! En riktig (bokstavligen för min del) nagelbitare.

Rosa på rosa

Kom hem från jobbet idag och möttes av ett rosa kuvert med rosa blommor på. Inuti låg ett rosa papper med ett stort rosa hjärta klistrat på. I ena hörnet fanns ett rosa silkespapper med ett litet bebisfotavtryck på. Jag är inbjuden till dop och inte vilket dop som helst: ovanför mitt namn stod det ”Blivande gudmor”. Minsann! Jag är så stolt så jag spricker.

Min granne är så konstig! Vid ett par tidigare tillfällen har han tappat ner sin tändare eller cigarettpaket på min balkong och kommit och frågat efter dem, en gång såg jag honom göra en Michael Jackson fast med katten istället för en bebis (höll den över kanten) och idag hände det konstigaste. Jag satt och läste lite i solen och hade det nästan alldeles för bra. Helt plötsligt hör jag nåt konstigt ritsch, ratsch-ljud från balkongen över. Efter ett tag börjar det blåsa ner skräp på mig och runtomkring. Efter ett tag till börjar det trilla ner stora bitar frigolit till höger och vänster. Då fick jag spel och gick och ringde på. En till synes helt normal tjej öppnade som jag aldrig sett förr, hon bad om ursäkt och sa att det var säkert pga blåsten och att hon skulle säga till honom. Han hörde inte, han var i full gång där ute på balkongen och gick lös på frigoliten. MÄRKLIGT.

Mitt gym är ju världens bästa som ni vet, och idag överträffade de sig själva igen. De har anlagt en konstgräsplan bakom simhallen där det är kvällssol och de håller på att bygga en hinderbana för utomhusträning. Idag hade de funktionell cirkelträning där och det var banne mig helt underbart! Solen stekte men det var inte jobbigt varmt, bara skönt och vilken skillnad det är att träna ute i friska luften.

Coffee was my only vice

Nu stämmer ju inte den här bilden in riktigt på mig eftersom jag älskar att sova. Känslan när man vaknar tidigt på morgonen av sig själv och är helt utvilad är fanimej helt oslagbar. Men iaf, de senaste veckorna har mitt kaffedrickande utvecklats till något jag egentligen inte alls gillar. Det började med att jag, eftersom jag lägger upp min arbetstid själv till mina timjobb, vande mig vid att ta ledigt på förmiddagarna för jobbsökande och jobbade på eftermiddagarna vilket gjorde att jag satte på en kanna kaffe varje morgon. Sen började jag ta med mig en minitermos till jobbet eftersom automatkaffet där är odrickbart. Vips så vaknar jag nu som världens segpropp som bara måste ha morgonkaffe. Illa.

Nu ska jag sätta mig och översätta mitt CV till engelska, varför har jag inte gjort det tidigare? Shitabenny vad tråkigt och tidskrävande. Men bra. Idag cyklade jag hem med två flaskor rosé i väskan som skvallrar om att det här kommer bli en mycket fin helg! Den inleds imorgon med supermiddag tillsammans med de bästa, lördag blir valborgsfirande med grillning och fest i Malmö, söndag blir spex i Lund med syster, hennes man, pappa och systers svärföräldrar med efterföljande middag i Borgeby city. Puh! Social överdos! Gillar’t.

Idag fick jag ett samtal som både gladde och oroade mig. Vad är det för mörka krafter som försöker dra mig tillbaka in i de småländska skogarna? Va? VA?

Bloggkärlek

Det kommer nog inte som någon överraskning, men jag tycker så himla mycket om bloggar. I bästa fall får man titta in i en annan människas hjärna och läsa om vad som händer där, man får läsa personliga betraktelser, reseberättelser, se bilder på inredningsdetaljer hos människor man aldrig har träffat osv. Ni vet. Ibland måste jag avgiftas från en blogg eftersom jag känner att den inte är intressant för mig längre utan jag läser den bara av gammal vana. Men de allra flesta bloggar jag läser behöver inte alltid komma med något jättespännande, det är bara så kul att få följa en människas vardag och läsa om deras tankar. Den blogg jag har följt allra längst är nog Cecilia Blankens, som jag började läsa 2006 när hon hade en modeblogg på Expressen och hette B Johnsson. Sen har jag under 5 års tid fått läsa om hur hon blev kär, åkte till Las Vegas och gifte sig, fick barn, köpte hus och fick ett barn till. För det mesta tänker jag inte direkt på det men idag slog det mig att fan, vad häftigt det är egentligen att så många människor delar med sig så mycket av sig själva. Jag skulle önska att alla mina vänner och bekanta hade bloggar! Tänk om alla jag känner som fått bebisar hade haft bloggar där jag kunde läsa om ungarnas framsteg och få se bilder varje dag. Se detta som en uppmaning, ni som kanske känner er träffade 😉 Jag ser ju tyvärr inte er live så ofta som jag skulle önska.

Den här veckan har varit mycket bra ur karriärssynpunkt: jag ligger delad tvåa på säljtoppen i gruppen (vi är 11 tror jag men alla har inte varit inne och jobbat de veckorna det gäller), jag har blivit kallad till anställningsintervju för ett jobb jag hemskt gärna vill ha och jag har fått ett nytt uppdrag som timanställd på Ö-kraft. Det handlar mest om administration men det skadar inte att lära sig ett nytt datasystem och få en ny referens, plus att jag är på god väg att nå mitt mål att få heltid där. Nu: afro dance följt av lite välförtjänt lönings-aw!

Att INTE göra

Har nyligen fått lära mig att det kan vara nyttigt att göra en Att-inte-göra-lista för att påminna sig själv om dåliga vanor och sådär. Exempelvis:

Grubbla

Dricka kaffe på förmiddagen när jag är hemma

Vänta för länge med att bära ut soppåsen med matrester för då luktar det illa länge

Lägga tidningar på hyllan under soffbordet för jag glömmer ändå alltid att läsa vidare i dem

Skaffa svårskötta krukväxter (de dör)

Ta en kaka till (det hade räckt med en)

Spontanshoppa

Ja, listan kan göras längre men där tror jag att jag har tillräckligt att jobba på för tillfället.

Klantigheter

Två saker som hänt mig nyligen:

Råkade tippa lite på en skål med grön ärtsoppa när jag lyfte den. Grön sörja över mig och köksgolvet. Ni som lagar grön ärtsoppa vet hur aptitligt det ser ut…jag såg ut som om jag hade grönt kräk på hela tröjan. Trivsel! Det konstiga var att skålen fortfarande var full sen. När ska någon forska på detta underliga fenomen, att vätska alltid blir mkt mer när man spiller ut den?

Tappade en kesoburk. Locket flög av och det bokstavligen sprutade keso över hela köket.

Nu sitter jag och ser bilder från Japan på nyheterna och det enda jag kan tänka på är hur jävla orättvist livet är. Jag vill gärna tro ibland att man får vad man förtjänar, kämpar man hårt och är grym så kommer man att belönas för det. Men i slutändan är det bara en sak som spelar in och det är slumpen.

Idag har jag haft turen att få träna Afro dance på Filborna. Tänk att ena dagen få träna rysk tyngdlyftningsträning (kettlebells), andra dagen yogasvettas i 38 graders värme och nästa skaka rumpan till afrikanska trummor. Helt galet, och nu ser jag, på tal om nåt helt annat, att dygnet har blivit 32 minuter ljusare bara på en vecka! Detta är anledningen till att solceller fungerar mycket bra i Sverige, i motsats till vad många tror. Vad vi saknar i solljus under vintern tar vi igen under sommarhalvåret och en annan fördel vi har är att det inte blir sådär äckelvarmt, solceller fungerar nämligen inte på sin fulla kapacitet när de värms upp för mycket. Se där, ett litet smakprov på vad jag lärt mig på mitt nya jobb, Projekt sol! Älskar det, jag får göra så mkt roliga saker, idag fick jag sitta och söka i en mediedatabas efter lämpliga tidningar att skicka pressmeddelande till (passade givetvis på att tala om för pressansvarig vad jag kan och vad jag vill jobba med, ju fler som vet vad man vill…osv osv).

Gillar att sitta såhär och skriva ner vad som rör sig i huvudet och associera fritt, förstår dock om det är lite jobbigt att läsa, ni får se det som ett privilegium att ni får följa med in i mitt huvud ett tag och hälsa på…:) Nu är det snart dags för en av helgens spännande finaler, På spåret! Jag vet faktiskt inte vilket lag jag hejar på, gillar alla som är kvar, kanske gillar jag paret Haag liiite mer eftersom de är rookies och sjukt roliga.

Postmoderna problem

Jag inbillar mig ibland felaktigt att jag lever i en postmodern värld. Mitt nattliga extrajobb och det faktum att jag umgås i olika konstellationer med otroligt olika, dock alla lika fantastiska, människor påminner mig ofta om att det inte är helt sant. Låt mig förklara kortfattat vad som karaktäriserar den postmoderna människan.

Den postmoderna människan är oftast ganska ung, men det är inte åldern som är det viktiga här. Hon är högutbildad och berest, läser mycket, intresserar sig för politik och samhällsfrågor, använder sociala medier och talar antagligen fler än ett språk. Hon prioriterar karriär framför att bilda familj och bor i en stad. Det är dessa referenspunkter många utgår ifrån när de exempelvis analyserar folks medievanor. Jag har ingen statistik här men jag kan inte tänka mig att den postmoderna människan är i majoritet i Sverige. Att dra slutsatser om att ”gammelmedia” (suck vilket fånigt uttryck det är ändå) är på väg bort och att folk inte kommer vilja titta på tv de tider som kanalerna tycker att vi ska göra det på tror jag alltså är något meningslöst.

Jag älskar playkanalerna, särskilt Svt, som gör att jag kan se programmen när jag vill och kan pausa dem och spola fram och tillbaka. För mig är dessa fördelar så självklara att jag inte vet om jag kommer kunna återgå till att titta på tv på det ”gamla” sättet igen. Min dator är alltid igång, det är via den jag kommunicerar med mina vänner och bekanta, jag kan skriva ett par rader till min gamla roomie från Spanien och jag kan få reda på vad mina gamla klasskamrater från gymnasiet gör nuförtiden utan att ens prata med dem. Däremot har jag ingen hemtelefon och under de 6-7 år jag varit utan så har jag aldrig saknat det. Jag blir irriterad när folk dröjer med att svara när jag mailat eller facebookat dem. Lika irriterad blir jag när folk avfärdar Facebook som en ytlig bagatell eller låtsasvärld.

Jag tänker ofta att jag har en otrolig tur som omges av folk som ständigt får mig att ifrågasätta min syn på livet, på mig själv, samhället och på min verklighet. Tänk att bara träffa folk som tycker samma som en, som har samma bakgrund och samma värderingar, vad inskränkt man skulle bli.

Hmm, nu flummade jag nog iväg rätt rejält här, för att komma ned på jorden igen så måste jag gnälla lite kort över en ständig källa till irritation nämligen offentliga platser som man måste dela med andra. Denna gång är det gymmets tur. Jag avgudar fortfarande mitt gym! Men jag irriterar mig på två saker. Först och främst dessa förbaskade stammisar. De vill tvunget stå på SIN plats, skitsamma om jag redan ställt mig där, jag borde fatta att det är deras plats, gör jag inte det så ställer de sig obehagligt nära mig så att jag känner att jag måste flytta på mig. Sen är det Body pumpen där man måste gå in i ett litet förråd och hämta utrustning. Många (helt otippat, medelålders män till största delen) stannar där inne och lastar färdigt sina skivstänger innan de går ut. Så slipper de gå flera gånger liksom. Bara det att då får vi andra stå och vänta hur jävla länge som helst på dem, plus att många tappar vikter när de går för att de försöker bära för mkt. Mina tår blir fruktansvärt rädda! Oj vad jag hade styrt upp mycket sånt om jag vore instruktör. Det, och problemet med folk som snor åt sig typ 6 viktplattor av samma sort så att vissa inte får några.

En sån där dag.

Igår var en sån där dag då jag bara inte kunde förmå mig att göra något vettigt (morgonens Body pump var visserligen mkt vettig. Men det var också allt). Häromdan började jag söka efter antikvariat online på tips från någonstans jag inte kommer ihåg och hittade då några seriealbum från en serie jag fullkomligt älskade när jag var yngre, Alverfolket (Elfquest). Mina föräldrar hade några hemma och varje gång vi åkte till Ullared åkte vi förbi den skumma seriehandlaren som senare var med i Ullared-dokusåpan och köpte fler. Vilka fantastiska bilder! Historien var väl egentligen lite väl vuxen för mig då men den är så välskriven så man lever sig verkligen in i den när man läser. Nu hittade jag en länk till en sida där någon har scannat och lagt upp den kompletta samlingen! Icke frälsta förstår nog inte fascinationen men de här albumen finns alltså inte att få tag på någonstans, och de få som finns till salu på nätet kostar mellan 300 och 700 kr styck. Jag hade läst fram till nr 16 av 20 och alltså aldrig fått reda på slutet, fatta spänningen när jag insåg att jag äntligen skulle få läsa färdigt serien! Följaktligen fastnade jag framför datorn igår och lämnade inte förrän jag läst klart alla böckerna. Det är en så fängslande historia, påminner lite om Sagan om ringen faktiskt. Vänskap, kärlek, kampen mellan gott och ont. Klassisk fantasy alltså.

Förutom att jag lätt blir distraherad av såna här saker så är jag inne i en svacka när det gäller jobbsökandet. Jag känner verkligen en stark motvilja till att skriva ansökningar nu, och jag vet inte varför. Jag hittar jobb som jag hemskt gärna skulle vilja ha, men mår nästan lite illa när jag ska öppna ett dokument och börja skriva. Vad kan det här bero på? Det kan förstås vara att det äntligen börjar röra på sig på mitt jobb och eftersom jag helst av allt vill komma vidare där så kanske motivationen till att söka mig bort därifrån försvinner. Förut trodde jag att jag ville jobba där, men nu när jag fått in en fot så är jag säker på att jag vill det. Det är en intressant bransch och ett spännande företag i förändring. Träffade kommunikationschefen i veckan och hon har en syn på kommunikation som jag upplever som mycket ovanlig. Hon inser kopplingen mellan kommunikation och HR t ex, och mellan intern och extern kommunikation för varumärkesbyggande och organisationsförändringar. Det är precis en sån chef jag vill ha för att kunna jobba med strategisk kommunikation på det sätt jag vill! Men man ska inte lägga alla äggen i en korg vet jag ju, så idag måste jag verkligen tvinga mig själv att skriva.

Förresten nu när man ser den här coola damen på tv var och varannan dag blir man hemskt sugen på att läsa Priset på vatten i Finistère. Nån som läst den och kan rekommendera?