Posts Tagged 'Löpning'

Dagen efter dagen.

Hur man vet att man är väldigt trött? När man läser meningen ”jag är på banan igen” och förvirrat tror att där står banan som i den gula frukten.  Tur då att man nyss fått hem ett paket med Mia&Klara-dvd och Franska filmpärlor (Jag har älskat dig så länge, Paris och Det regnar alltid i Provence. Fast det gör det ju inte, jag har bott där och det var väldigt soligt faktiskt. Mistral-vindarna kunde dock göra att det skiftade från sensommarväder till vinterväder från vecka till vecka. Jaja nog om det).

Igår sprang jag 5,5 km i slaskigt dimmigt väder. Skorna läckte in vatten vid tårna och det var faktiskt en löprunda som karaktäriserades mer av misär än trivsel. Ändå är jag såklart glad att jag gjorde det. Igår kom jag även till en insikt: jag jobbade praktiskt taget som copywriter i somras. Alltså borde jag kunna söka copywriterjobb. Det är det som Don Draper i Mad men jobbar som. Vilken fantastisk karaktär förresten, jag förundras över hur han lyckas få en att tycka om honom hur svinig han än är. Han är liksom godhjärtad i all sin svinighet. Djupt som en vattenpöl det här inlägget känner jag, dags att lägga ner och skaffa mat istället.

Post-jogging-koma

I strålande sol och -5 grader joggade jag och Sara Byrlind (som är hmm något mer tränad än jag men hade tålamod nog att jogga i min takt) Ramlösarundan modifierad. Det var nämligen lite för mkt snöis i både Jordbodalen och i brunnsparken. Vi var lite vilse vid några tillfällen men vi tog oss fram och skönt var det! Nu håller jag på med en jobbansökan som känns lite svår att skriva. Detta på grund av att en av personerna som kommer att ta emot ansökan tidigare har hjälpt mig med ansökningar, läst och gett feedback. Jag söker jobbet som vikarie åt min mentor när hon ska vara mammaledig. Det är ett riktigt bra jobb och jag skulle kunna göra något bra av det, men de vill egentligen ha någon med några års erfarenhet från kommunikatörsyrket. Vi får väl se, om jag kan uppbåda några gram energi så att jag kan skriva färdigt ansökan så kanske jag iaf har en liten chans.

Inställning till träning

Ok, jag vet att jag borde skriva på mitt debattinlägg just nu, men jag processar ämnet hela tiden i huvudet och funderar på argument, multitasking ni vet.

Jag har funderat mycket på varför många har så taskig inställning till träning och varför de känner att de måste föra över den på mig. Jag vet personer som verkligen har brunnit för träning och gått till gymmet i stort sett varje vardagskväll och sen nån gång på helgen. Men nu när vi har pratat om det på senare tid så möts jag av en helt annan attityd och de antyder att om man hinner träna sådär mkt så har man inget liv. MEN NI GJORDE JU DET SJÄLVA FÖR ETT HALVÅR SEN! Vill jag skrika då, men det får man inte för det är otrevligt. Det är såklart lättare att hitta på undanflykter än att erkänna att det är man själv som är lat.

Jag tränar inte för att jag känner att jag måste, eller för att jag vill bli snyggare (även om det är en inte helt ovälkommen effekt). Jag gör det för att jag tycker det är riktigt roligt och för att den sköna känslan efteråt är helt oslagbar. Det är alltså ingen stor uppoffring för mig att ge mig iväg till gymmet fastän jag egentligen är jättetrött eller fastän det innebär att jag inte hinner laga ordentlig middag. Men nu kan jag inte skriva mer om det här för det blir så uppenbart hur mycket jag saknar träningen! Nu är det snart 2 månader sen mitt träningskort gick ut och för tillfället är det för kallt för jogging, trots mina fina nya broddar och varma löparkläder.

Att träna regelbundet ser jag även som en viktig investering i min framtida hälsa. Jag kommer förhoppningsvis att ha ett jobb där jag spenderar många långa timmar framför en dator. Om jag inte tränar riskerar jag att få förslitningsskador, ont i ryggen, musarm osv. Dessutom sover jag så gott när jag är i bra form. Kan jag dessutom kombinera det med långpromenader och frisk skogsluft då och då – underbart! Jaja jag låter lite frikyrklig men det får ni stå ut med 😉

Vilken första advent!

De kommande tre får svårt att slå den här adventssöndagen alltså. Jag drog på löparkläderna och de nyinköpta broddarna och gav mig ut i snön. Så skönt! Vilken känsla att liksom bara få grepp med fötterna, varför har gamla tanter lagt beslag på broddar, nu vill jag ha det alltid! Tyvärr var det lite jobbigare än vanligt att springa, särskilt där det låg högar med snö, så jag orkade inte hela långrundan. Sen julstädade jag lite, pyntade med adventsstjärnan jag ärvt av mormor och med min fejk-granris-ljusslinga på balkongen, bakade mjuk pepparkaka och letade fram DVD:n med Sunes jul. Finaste Emma kom över och vi fikade en massa, drack glögg och gjorde apelsiner med nejlikor medan vi kollade på 12 avsnitt. Nu är jag sådär osugen på att köra och jobba så att jag undrar hur jag tänkte när jag tackade ja…men det behövs till decemberlönen. Hurra för stolsvärme i bilen, kaffe och trevliga kollegor!

Nördigheterna fortsätter

Börjar bli lite försoffad nu när vädret har börjat krångla. Jag har ju fortfarande ingen stabilitet i mitt liv så jag vill inte köpa träningskort än. Just som jag hade fått upp farten på joggingen så börjar det regna och snöa en massa, grr. Men nu har jag hittat lösningen. Springyard Icerunner. Dubbar som man kan sätta på löparskorna. Yeah! Hittas tydligen på Claes Ohlson, ska ta en tur dit och kolla imorgon.

Energi?

Som sig bör gav jag mig ut på en löprunda i förmiddags (8 km, backiga Ramlösarundan, yeah!) men sen när jag kom hem så istället för att äta lunch så gick jag en runda på stan. Behövde besöka systemet och bokhandeln för farsdagspresent. Handlade och lagade pastasås med vegetarisk bacon, den må vara full av e-nummer och skumma saker men jag måste säga att den var sjukt god! Iaf, måste ha varit den sena och onyttiga lunchen som fick mig att däcka på soffan så att jag sov som en stock alldeles för länge, nu hann jag inte varken jobba eller göra allt annat jag skulle hinna, utan bara svida om till festkläder och ta på lite smink. Middag och fest väntar, men hur ska jag orka? Huvudet är lika segt som mina stackars muskler. Mina vader vill absolut inte gå i högklackat. Skärpning!

7,5 km och nya tag

Det positiva med motgångar är att de får en att kämpa lite, lite hårdare med det mesta. Jag gav mig ut på min ”platta” löptur (backarna i söndags blev bara för mkt för mina stackars lår) med tårar i ögonen och kom hem med ett leende på läpparna. Nu efter en varm dusch och en skål pepparkaksfil (efterlängtad!) är jag riktigt peppad att söka nya jobb och ringa och följa upp de jag väntar på svar från. Nu kör vi!!