…när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?
Jag gillar inte poesi egentligen, men den här dikten fastnade i mitt huvud på grund av min fantastiska lärare i Svenska B på komvux våren 2003. Inget fel på uttjatade klassiker!
Lite så känner jag nu i dessa tider av förändring och otrygghet. Jag vet egentligen att något väldigt spännande väntar, men det är alldeles för lätt att gräva ner sig och tvivla. Jag saknar det gamla och trygga, samtidigt som jag är rastlös och vill iväg på nya äventyr. Idag är en sån dag då jag bara inte kan få mig själv att göra saker. Jag sitter här med min kaffekopp och min laptop och skulle ha kunnat söka flera jobb redan, kunde ha gått en långpromenad eller städat men istället har jag inte gjort någonting. Jo, styrt upp intervjujobbet jag ska göra och bestämt jobbtider för försäljningsjobbet jag egentligen inte vill göra men känner att jag borde för att det är en bra och lärorik utmaning. Men det kunde jag ju ha gjort på en halvtimme.
Idag vill jag ha en sån här knapp, tack!
Osofin 