Lite om jobbet

Jag är projektassistent. Detta innebär (enligt min definition, då) att jag ska assistera projekten, inte människorna, vilket ibland blandas ihop av min chef, men det gör inte så mkt. Jag trivs bra i den här rollen, jag känner inte att jag har tillräckligt med erfarenhet för att leda egna projekt inom detta (mänskliga rättigheter, demokrati, rättssäkerhet) än, samtidigt får jag på egna initiativ göra mer än att bara assistera. Jag lär mig massor, och jag bidrar också med kunskap och idéer – vi kompletterar varandra bra i teamet. Teamet består först och främst av en koordinator som är en av de mest kompetenta människor jag känner, två projektledare, jag och två traineer. Sen jobbar vi mkt med en kommunikatör/webmaster och en tredje trainee, samt en ekonom som har koll på allt som vi statsvetare/jurister/sociologer osv inte har koll på men som är tokviktigt.

Min arbetsplats är en särskild överenskommelse med Europarådet, vi är en del av rådet men jobbar självständigt (på en del plan) och vi har inte helt samma medlemsstater. Man kan välja att vara medlem i North-South Centre men inte i Europarådet, och tvärtom. Vi fokuserar på medelhavsområdet och på Afrika-Europasamarbete, i förra veckan arrangerade vi en stor konferens på temat ”Den arabiska frihetsvåren” med fokus på demokratiutveckling. Nu jobbar jag med en aktivitet för utbildning för globalt medborgarskap (vet ej begreppet på svenska) som vi ska ordna med universitetet i nästa vecka, och med en stor konferens på ungefär samma tema som ska hållas i slutet av maj. Det är tajt med tid eftersom det är en lång rad olika dokument som måste förberedas, som ganska nyligen utsläppt från akademin känner jag mig hemma i all metodologi och ordblaj.

På sistone har jag verkligen känt mig behövd och uppskattad på jobbet, vilket är så himla viktigt. Det är lätt att känna sig behövd på en arbetsplats där uppgifterna är klart definierade och där det märks direkt om ingen gör dem, som på mina förra arbetsplatser, men här är det mer flytande och ingen kan täcka upp för mig om jag inte är där. Ingen ser heller vad jag gör om jag inte visar det. Därför har jag fått lära mig att sätta ner foten och se till att bli medbjuden på viktiga möten genom att visa varför jag behövs där, komma med förslag och synpunkter.

Det sker omorganiseringar och alla vill försvara sitt territorium hela tiden, vilket skapar en del störningar. Jag vill t ex gärna hjälpa kommunikatören eftersom jag dels har utbildning inom det och dels tycker sånt är kul, men jag märker en del motsträvan eftersom ingen vill ge bort sitt jobb så att nån annan får cred för det. Detsamma gäller projektledaren jag jobbar mest med. Snälla ge mig lite uppgifter, du verkar ha så mkt att göra (så att de inte ligger kvar ogjorda eller görs halvdant men det kan man ju inte säga). Jaaa det kan jag ju förstås göra, tack. Inget händer.

Puh, trist text men jag vet inte hur jag annars kan förklara vad jag sysslar med, och hur det är att göra det. Den här veckan har varit galen, har jobbat alldeles för länge på kvällarna så jag är helt slut, samtidigt trivs jag inte i min lgh så jag har inte riktigt längtat hem heller på kvällarna. Nedräkningen har börjat, 30 nov flyttar jag in hos kära Emelie och Maja, bor hundra ggr hellre på deras soffa o med resväska än här i detta ensamma rum, ensamt trots kollektiv.

Annonser

0 Responses to “Lite om jobbet”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: