Posts Tagged 'vänner'

Mina vänner: en kärleksförklaring

Ofta tappar jag hakan fullständigt av förundran över hur fantastiska mina vänner är. Sluta inte läsa nu direkt, jag är ingen sån som bara häver ur sig att mina vänner är världens bästa, nejnej, jag kommer att presentera väl underbyggda argument och konkreta exempel. Helst skulle jag vilja skriva en hyllning till var och en av dem (er) med ett idolporträtt, men jag misstänker att det skulle tas emot sådär av en del att ”hängas ut på nätet”.

Hursomhelst. Det är inte konstigt att jag ibland gör misstaget att nedvärdera mig själv och min kompetens när jag har såna stjärnor att jämföra mig med. Mina vänner:

  • Kämpar och sliter målmedvetet på praktikplats efter praktikplats för att få arbetslivserfarenhet, ger allt utan att få någonting tillbaka mer än en referens. Detta belönar sig givetvis genom att de så småningom får grymma jobb där de avancerar, hyllas av alla arbetskamrater, älskas av sina chefer för sin lojalitet, hårda arbete och generositet m m.
  • Lägger timmar av sin lediga tid på att läsa andra vänners jobbansökningar
  • Går igenom en riskabel operation och pratar och skrattar någon dag senare trots otrolig smärta
  • Blir befordrade utan att någon ersätter dem på deras gamla tjänst, jobbar dubbelt
  • Vantrivs med en kollega och lägger mer orimligt mycket av sin tid och energi på att fixa denna relation trots att personen i fråga inte lyfter ett finger för detta
  • Föder barn
  • Går och mår dåligt år efter år över barnlöshet men berättar inte detta utan fortsätter hålla skenet uppe och spela glad när den ena efter den andra runtom dem skaffar barn
  • Lyckas skaffa sig drömjobbet utan universitetsutbildning och helt utan kontakter, enbart på grund av sin egen kompetens
  • Jobbar i princip dygnet runt på ett företag som inte ens kan lova jobb månaden ut, bara för att det är kul och lärorikt
  • Talar x antal språk flytande utan att skryta om det, kämpar istället målmedvetet med att lära sig ännu ett för karriärens skull
  • Blir utvalda till grymma utlandsuppdrag
  • Avstår osjälviskt från att göra något de drömt om för familjen eller ngn annan
  • Gör karriär i sin drömbransch, som är mkt svår att ta sig in i, blir handplockad till annat uppdrag inom koncernen när det förra knappt hunnit ta slut.
  • Skaffar sig toppjobb innan de ens är färdiga med utbildningen. Gör då klart utbildningen på kvällstid
Ok jag blir aldrig färdig med den här listan, nu blev jag för trött för att skriva. Jag har jobbat alldeles för många timmar både igår och idag, där fick vi för att vi hela tiden sa ”det fixar vi efter Lisbon Forum” (vår stora aktivitet som vi hade i förra veckan). Men det är ROLIGT! För första gången, jaa det tror jag faktiskt, i mitt liv så har jag ett jobb där jag kan sitta kvar till halv 8 på kvällen och skriva och pyssla utan att det känns jättejobbigt. Men så fick vi också en eftermiddagspaus som hette duga med Prosecco och italienska godsaker från en av traineerna samt nöt- och honungskakor från delegationen från Azerbadjan på Lisbon Forum. På tal om Azerbadjan (jaja jag vet att det antagligen inte stavas så men orkar inte googla) så har jag numera en annan association än att det bara är ett land som dyker upp i Eurovision Song Contest-sammanhang. Men mer om det en annan gång.

Coffee was my only vice

Nu stämmer ju inte den här bilden in riktigt på mig eftersom jag älskar att sova. Känslan när man vaknar tidigt på morgonen av sig själv och är helt utvilad är fanimej helt oslagbar. Men iaf, de senaste veckorna har mitt kaffedrickande utvecklats till något jag egentligen inte alls gillar. Det började med att jag, eftersom jag lägger upp min arbetstid själv till mina timjobb, vande mig vid att ta ledigt på förmiddagarna för jobbsökande och jobbade på eftermiddagarna vilket gjorde att jag satte på en kanna kaffe varje morgon. Sen började jag ta med mig en minitermos till jobbet eftersom automatkaffet där är odrickbart. Vips så vaknar jag nu som världens segpropp som bara måste ha morgonkaffe. Illa.

Nu ska jag sätta mig och översätta mitt CV till engelska, varför har jag inte gjort det tidigare? Shitabenny vad tråkigt och tidskrävande. Men bra. Idag cyklade jag hem med två flaskor rosé i väskan som skvallrar om att det här kommer bli en mycket fin helg! Den inleds imorgon med supermiddag tillsammans med de bästa, lördag blir valborgsfirande med grillning och fest i Malmö, söndag blir spex i Lund med syster, hennes man, pappa och systers svärföräldrar med efterföljande middag i Borgeby city. Puh! Social överdos! Gillar’t.

Idag fick jag ett samtal som både gladde och oroade mig. Vad är det för mörka krafter som försöker dra mig tillbaka in i de småländska skogarna? Va? VA?

Ett hackigt och rörigt Skype-samtal senare

Man kan ha konferenssamtal på Skype! Fantastiskt. Pratade med tre f.d. Växjö-tjejer samtidigt varav två i Sthlm och en i Lissabon. Resultat: det blir Portugal över midsommar! Faro och Lissabon påsken -07

Drömmar

En chat med en gammal kär vän från Spanientiden fick mig att börja drömma om resor. 2009 reste jag massor, 2010 nästan ingenting och 2011 ser jag inte ens någon resa i sikte. Förutom en tur till Köpenhamn för att se Take That vilket faktiskt inte alls är fy skam men det är inte stränder, palmer, drinkar och nätter så varma att man kan gå utan jacka!

Tjoff sa det bara, så hade vi planerat in en Italien-roadtrip med utgångspunkt från Modena där hon bor. Bologna, Rom, Milano, Florens och därimellan lite strandhäng och hälsa på vänner. Så nu vet jag vad det första jag kommer lägga pengar på när jag får jobb blir!

Hon och hennes kompis var de första jag lärde känna i Granada. De pluggade också statsvetenskap och jag råkade hamna bredvid dem på en föreläsning. De flesta andra där var antingen snorkiga fransyskor från något elituniversitet i Paris eller spanjorskor som hade sina egna liv och ville inte hänga med utländska studenter. Elena och Elisa däremot var lika vilsna som jag och efter den där föreläsningen gick vi och fikade, fikan blev till lunch hemma hos dem som blev till öl och tapas på kvällen och sen hängde vi alltid. De var så himla olika, så sen när de åkte tillbaka till Italien hördes de inte mer tyvärr. Men jag håller kontakten med dem båda. Vi tre var dock sjukt lika när det kom till en sak – håret! Elisa med långt, krulligt blont hår och Elena med likadant fast mörkt, och jag som en slags medlare mellan dem med mitt röda krull. Får se om jag hittar en bild, det måste ha varit en mkt underhållande syn att se oss tre tillsammans.Fanns visst bara en på oss alla tre. De två nedersta är tagna i Ronda, en helt fantastiskt fin by som ligger högst upp på en klippa och delas mitt itu på ett ställe där den binds ihop av en bro som är med som bakgrundsvy i Ferdinand på julafton. Kolla utsikten! Det var nästan så man blev snurrig. Eller var det för att det blåste så galet mycket.

Tummen upp för nya utmaningar!

Såg en artikel om hur Helsingborgs skolbarn kunnat tävla om 50 000 kr till sin klass för bästa miljöarbete (fattar dock inte hur man kan vinna med en idé ”som är så bra att den redan är i bruk ute på oceanerna”, då är det ju ingen ny idé, fusk!). Det fick mig att minnas när jag, 10 eller 11 år gammal fantiserade om vad min klass kunde göra för prispengarna om vi vann en simtävling och fick 5000 kr till klasskassan. Vi kan bjuda hela klassen på en resa till Hawaii föreslog jag storslaget. Fröken Slösa redan då ja! Spara är för mesar. Jag tyckte alltid att min kompis som utan problem sparade marsipanen på tårtan till sist var lam för då kanske man inte orkade äta upp den sen. Eller en annan kompis som sparade sitt lördagsgodis i en låda tills det var alldeles hårt (Carro, kan du räkna ut vilka jag menar?). Nej, godis bör avnjutas när det är nytt och fräscht!

Nu var det ju inte det jag skulle skriva om utan att jag börjar gilla när min chef med ett allvarligt ansiktsuttryck ber att få prata med mig i enrum för det hände idag igen med resultatet att jag fått nya arbetsuppgifter. Exakt vilka är oklart, men jag ska få arrangera något slags seminarium om solceller och sköta kommunikationen kring det. Min chef vet nu att jag är miljönörd och tyckte att det kunde passa mig. Fantastiskt! Tummen upp både för nya utmaningar och för att berätta för folk vart man vill med livet. Nu väntar middag med några av Helsingborgs finest. Tror inte att det kan finnas något bättre sätt att inleda en helg på faktiskt.

Fantastiska nätverksträff

Jag har fått äran att gå med i ett nätverk för unga kvinnor i början av sin karriär. Ikväll hade vi andra träffen och det är inte klokt så inspirerande det är att träffa en massa härliga människor med samma slags funderingar, problem, drömmar och driv som en själv. Vi är såklart väldigt olika och det är väl det som gör träffarna så dynamiska, det vi har gemensamt är att vi vill utvecklas och lära känna andra människor tror jag. Ämnen som diskuterades ikväll var bland annat:

  • Var vill vi vara om 5 år
  • Hur bemöter man en kollega som behandlar en respektlöst
  • Vilken är vår största personliga utmaning
  • Hur tar man sig ur en obekväm situation med skitsnack på arbetsplatsen, som man inte vill delta i

Osv. Det är så skönt att få prata av sig lite och lyssna på andras funderingar, få kloka frågor och märka att vi är många som känner oss lite vilsna nu när vi inte längre är studenter men inte heller helt etablerade på arbetsmarknaden än. Nu är jag visserligen student igen sedan igår, men jag känner mig inte som en. Jag känner mig märkligt erfaren och vis när jag pratar med mina nya kursare. Jag växte ungefär en halvmeter idag när två tjejer jag drack kaffe med utbrast ”åh du verkar veta så himla mycket, det märktes igår när du diskuterade med retorikföreläsaren, du kunde ju liksom ställa frågor till honom och bemöta hans argument, det hade vi aldrig kunnat!”. De är 20 år och läser just sin första universitetskurs någonsin, inte så konstigt då att de blir imponerade när jag kan diskutera vetenskapliga paradigm med föreläsaren. Ibland krävs det nog att man får se sig själv med någon ny persons ögon för att inse att man faktiskt har lärt sig en hel del. Det är lätt hänt att man känner sig lite nedslagen och börjar tvivla på sin egen kompetens när man efter att ha pluggat i 6 år inte hittar nåt jobb.

Trivsel och obehagliga människor

Vilken fantastisk helg jag har haft. Pubkvällen igår var galet rolig och idag har jag lackat paket och fikat mig sprängfet hos fina Cesse. Nu sitter jag och myser och lägger upp en plan för att detoxa nu fram till jul. Funderade först på att köra all in och bara äta frukt och dricka sojasmoothies och grönt te men jag vill ju inte svälta mig helt och då kanske kroppen får en chock av julmaten sen. Så jag ska nog bara försöka följa listan ni ser om ni klickar på länken istället. Fast jag ska försöka undvika mejeriprodukter också, och kolhydrater i annan form än grönsaker och bönor. Imorgon ska det inhandlas nyttigheter!

Kom att tänka på något konstigt som hände mig häromdan. Jag stod i kön på Konsum och helt plötsligt teaterviskar mannen bakom mig följande mening: ” Jag…är med…i Ku Klux Klan!” Sen började han fiffla med en tändare och jag trodde att han skulle spränga bomben han säkert hade runt midjan. Men inget hände.