Posts Tagged 'arbetsförmedlingen'

Vill upphöra att förvånas men det är tydligen för mycket begärt.

Äntligen har jag, efter alldeles för lång tid egentligen, tagit tag i det där med jobbcoachandet. Jag bestämde mig för Manpower och mailade detta till min handläggare på Arbetsförmedlingen. Han sitter nämligen nästan alltid i möte så jag får aldrig tag i honom på telefon. Istället för att svara på mailet så skickar han ett snigelbrev där det står att jag är skyldig att infinna mig hos Manpower vid x antal tillfällen mellan nu och typ mitten av maj. Varför måste arbetsförmedlingen alltid låta så misstänksam och hotfull? Jag har ingen a-kassa eller andra bidrag, så cut the crap och tilltala mig som en medmänniska, det är ju bara jag själv som förlorar på att inte gå och träffa min jobbcoach. Förresten, tilltala mig schysst även om jag nu hade levt på a-kassa, den som hela tiden blir misstänkt för fusk gör sig till slut skyldig till det på riktigt. Och hur mycket kostade det i ineffektivitet att skicka ett vanligt brev istället för att bara svara på mitt mail? Jag låter ingen skugga falla på min handläggare här, har alltid blivit bra behandlad av honom och det är säkert reglerna som säger att han måste skicka brev.

Som väl är fick jag ett mycket bra första intryck av Manpower när de ringde och intervjuade mig häromdan för att kunna skaffa mig en lämplig jobbcoach. Det verkar som om jag tillsammans med den här personen kan lägga upp coachningen helt enligt mina önskemål, inga lama gruppträffar med träning i hur man skriver CV och sånt, vilket en del coachföretag jag kollade upp hade. Ser fram emot det här! Fast allra helst vill jag ju ha ett heltidsjobb innan det ens hinner sätta igång.

Konsten att omvandla negativ trötthet till positiv

Jag funderar på att utveckla en manual för besök på arbetsförmedlingen. Innehållande typ; gå aldrig dit stressad, förvänta dig ingen service, läs på så att du vet vad du kan kräva av dem, se till att ha en flaska glögg hemma – du lär behöva något varmt och stärkande efteråt… Dagens besök var återigen otroligt ineffektivt och under all kritik men jag orkar inte ens berätta om det. Kan bara säga som så att jag vid ett tillfälle räknade till hela 9 personal som stod och hängde, pratade skit med varandra eller bara strosade runt och tittade på klockan. Ingen av dem kom och hjälpte mig, förrän min handläggare gick förbi och såg mig och sa till dem att jag hade väntat jättelänge.

Efter besöket gick jag en lång promenad i november-Helsingborg. Köpte choklad och Jul-rooibos-te. Gick längs med havet och kände vinden och regnet mot kinderna. Gick vilse i Helsingborgs mesta fancy-pants-kvarter. En dusch, en middag och ett par timmars internetande senare så mår jag oförskämt bra. Nu ska jag värma 2 dl Blossa 05 hjortron-glögg och se på Idol och heja på Jay.

Tar ingen skit.

Fick ett mail från den fantastiska arbetsförmedlingen igår. Min handläggare hade hittat ett ”lämpligt” jobb åt mig och skickade en anvisning att söka det. Ett jobb som jag redan sett för längesen men som jag dissat pga att jag inte hade rätt kompetens. Slöseri med tid och kreativitet att söka det tänkte jag men misstänkte att jag skulle skrivas ut från arbetsförmedlingen om jag struntade i anvisningen. Försökte få tag på min handläggare men han var upptagen. Mailade ett kort mail och frågade vad som var meningen med anvisningen. ”Jag har läst noga och naturvetenskaplig utbildning var bara en merit, inget krav” ”Jag pratar inte om utbildningen utan om att man ska kunna göra broschyrer i Photoshop och Indesign, jag har inte de programmen, vi pratade ju om det på vårt möte” ”Jaså just det ja hmm jag tar bort anvisningen” ”Tack”. Så meddelande han även att han hade antecknat ett datum då han skulle ringa mig och höra hur det går med jobbsökandet. Andra veckan på nästa år. Känns ju positivt!

Sthlmsutflykt

Trots mina duster med arbetsförmedlingen så gick resan hur smidigt som helst, hann träffa alla jag ville träffa (som var på plats alltså, ingen nämnd ingen glömd) och intervjun gick också bra. Men jag har ju lite av en historia av att snubbla på mållinjen så vågar inte hoppas för mkt (i mitt huvud bor jag såklart redan i Sthlm och sitter på t-banan på väg till nya jobbet, hur mkt jag än försöker låta bli att tänka så långt i förskott).

Bloggen ser ju lite torr ut såhär utan bilder. Så fort jag fått nytt jobb som ger mig en iphone eller liknande fin apparat som jag kan fotoblogga med, eller när jag får min Canon G12, så ska jag ladda upp foton i en rasande fart. Medan vi väntar på det pryder jag med en elak uppsatskatt.

Förresten, killen bredvid mig på tåget satt hela resan och försökte få tag på AF resor på telefon. Jag märkte hur han blev mer och mer frustrerad över att de inte hittade honom i sitt system och samtalen bröts hela tiden.  Men skit i det då jävla kärring fräste han till slut åt sin telefon…åh jag ville bara säga att jag vet hur du känner det din stackare! Men då var vi framme och det kändes som om jag hade tjuvlyssnat då så jag gav honom tysta sympatier istället.

Arbetsförmedlingen, tredje besöket

Nu har de äntligen lyckats…eller, nästan iaf. Det vill säga knäcka mig totalt. Jag trodde att jag hade fått ett orättvist dåligt intryck första gången jag var där och att detta skulle vägas upp av deras otroliga generositet när de ville bjuda mig på en Stockholmsresa för att jag ska på intervju där. Men nu ångrar jag nästan att jag ens gick in där idag. Jag är kanske lite dramatisk av mig men i alla fall, såhär gick det till.

Jag gick in där ungefär vid 13, skulle på utbildning för ett jobb kl 14 så jag tyckte jag var ute i god tid. 10 personer i kö, kom tillbaka om 20 minuter, om det fortfarande är många personer framför så kan vi ta dig före så att du hinner. Tack tack. Jag kom tillbaka och snäll kvinna lyckades efter 10 minuter fixa så att någon kunde ta emot mig. Var ska du på intervju, jag behöver ett organisationsnummer, det finns ingen organisation som heter något med scout, det finns ingen tjänst i vår databas som heter det som du ska på intervju för, nej det är inte vår databas det är fel på det är du, nej du kan inte gå in på din mail här på min dator, och du behöver få ett nytt lösenord för att kunna gå in på datorerna här, var ligger Örnsberg, jag hittar inte det i datorn, vilka tider behöver du åka, jag skickar in uppgifterna till AF resor så ringer du dem så bokar de resan till dig. Kan jag inte köpa biljetterna själv och få ersättning sen? Jag måste nämligen åka till min utbildning nu. Nejnejnej då får du ingen ersättning de måste köpa dem till dig. Ring dem så ringer de upp dig sen och fixar det.

Så långt ok…jag ringer AF resor medan jag cyklar mot jobbet. Välj tjänst, jag hör inget för det blåser, jag väljer en tjänst, någon svarar. Nej vi har inte fått in någon beställning för dig. Säkert? Ja, ingenting. Försök om några minuter. Jag försöker när jag kommer fram, samma sak igen. Försöker torka tårarna så att jag ska se någorlunda ok ut på nya jobbet. Jag stormar in på utbildningen och ber om ursäkt att jag måste gå iväg och ringa om 10 min. Samma sak igen. Du får ringa och prata med personalen som hjälpte dig, jag vet inte vad hon heter så jag ursäktar mig från utbildningen och cyklar tillbaka.

Hej jag behöver prata med kvinnan som hjälpte mig innan, det har blivit nåt fel. Jag förstår inte, jag tryckte ju på knappen, ok jag ringer dem. Mina uppgifter borttappade nånstans på vägen. Hon skriver i en ny beställning. Nu ringer hon AF resor åt mig, vänligt nog. De resonerar om vilket tåg/flyg jag ska ta, jag piper fram att jag sett att flygen var billigare. Inte tillräckligt mkt billigare, och vi väljer alltid det miljövänliga alternativet (för arbetssökande har ju ingenting att göra, vi hinner sitta på ett tåg 6 timmar en förmiddag, det tar ju ingen tid alls att sitta och söka jobb och jag behöver väl inte tre extrajobb för att försörja mig?). Så nu ska jag åka halv 6 imorgon bitti, hemresan blev det flyget jag tänkt ta 21.30 för då var det tydligen det billigaste alternativet (MILJÖN DÅ??). Lycklig för jag hinner träffa Sthlmsvännerna, men jag kommer komma upp till intervjun som ett trött vrak (du får sova på tåget säger arbetsförmedlingen).

Klockan är halv 4, kanske hinner jag vara med på slutet av utbildningen, cyklar tillbaka. Jaha nu är vi precis färdiga men jag kan dra det viktigaste för dig nu efteråt. En vänlig och förstående person äntligen. Hennes sambo har tydligen också brottats med arbetsförmedlingen så hon förstod mina problem.

Tack arbetsförmedlingen för att ni betalar min resa. Men det kunde ha gjort att jag förlorade ett jobb eftersom ni krånglade så mkt. Lite motsatsen till den effekten ni borde ha alltså. Jag förstår att ni får träffa många idioter och att många säkert försöker fuska sig till reseersättning för att kunna åka på semester. Men ni behöver väl inte straffa oss ordentliga personer bara för det?