Jag sorterar ibland bland mina vänner på Facebook. Då ryker dels personer som jag aldrig skulle stanna och snacka med om jag träffade dem i verkliga livet, dels personer som jag inte vill ska veta något om mig och personer som jag inte vill veta något om (längre). En sådan person skickade vänförfrågan till mig häromdan. Vi var facebookvänner, men jag tog bort honom eftersom jag träffade honom på hans jobb och där dödade han effektivt och metodiskt alla mina små försök till konversation. Jag är inte nära vän med alla jag har där, jag har kvar många av rent egoistiska skäl (yrkesmässiga, och en del som jag räknar med kommer visa mig runt om jag någon gång reser till deras hemland) men jag skulle aldrig ha kvar någon som jag inte kan prata med när vi råkas. Har länge tänkt göra olika listor där vissa inte kan se allt. Men jag tycker att charmen med Facebook lite försvinner då. Det kanske blir en sån sak jag gör när mitt ”riktiga” liv sätter igång…se nedan.
Ps. Läs det här. Jag får rysningar. Rysligt bra helt enkelt! ”Spanska är ett underbart språk: rikt och symmetriskt, klart och rytmiskt, och i händerna på en av dess mästare demonstreras verkligen dessa kvaliteter.” Jag måste nog läsa något av Mario Vargas Llosa mkt snart. Helst på hans hemspråk då men det kräver nog lite mer koncentration än vad jag kan uppbåda dessa mörka trötta dagar.