Mina vänner: en kärleksförklaring

Ofta tappar jag hakan fullständigt av förundran över hur fantastiska mina vänner är. Sluta inte läsa nu direkt, jag är ingen sån som bara häver ur sig att mina vänner är världens bästa, nejnej, jag kommer att presentera väl underbyggda argument och konkreta exempel. Helst skulle jag vilja skriva en hyllning till var och en av dem (er) med ett idolporträtt, men jag misstänker att det skulle tas emot sådär av en del att ”hängas ut på nätet”.

Hursomhelst. Det är inte konstigt att jag ibland gör misstaget att nedvärdera mig själv och min kompetens när jag har såna stjärnor att jämföra mig med. Mina vänner:

  • Kämpar och sliter målmedvetet på praktikplats efter praktikplats för att få arbetslivserfarenhet, ger allt utan att få någonting tillbaka mer än en referens. Detta belönar sig givetvis genom att de så småningom får grymma jobb där de avancerar, hyllas av alla arbetskamrater, älskas av sina chefer för sin lojalitet, hårda arbete och generositet m m.
  • Lägger timmar av sin lediga tid på att läsa andra vänners jobbansökningar
  • Går igenom en riskabel operation och pratar och skrattar någon dag senare trots otrolig smärta
  • Blir befordrade utan att någon ersätter dem på deras gamla tjänst, jobbar dubbelt
  • Vantrivs med en kollega och lägger mer orimligt mycket av sin tid och energi på att fixa denna relation trots att personen i fråga inte lyfter ett finger för detta
  • Föder barn
  • Går och mår dåligt år efter år över barnlöshet men berättar inte detta utan fortsätter hålla skenet uppe och spela glad när den ena efter den andra runtom dem skaffar barn
  • Lyckas skaffa sig drömjobbet utan universitetsutbildning och helt utan kontakter, enbart på grund av sin egen kompetens
  • Jobbar i princip dygnet runt på ett företag som inte ens kan lova jobb månaden ut, bara för att det är kul och lärorikt
  • Talar x antal språk flytande utan att skryta om det, kämpar istället målmedvetet med att lära sig ännu ett för karriärens skull
  • Blir utvalda till grymma utlandsuppdrag
  • Avstår osjälviskt från att göra något de drömt om för familjen eller ngn annan
  • Gör karriär i sin drömbransch, som är mkt svår att ta sig in i, blir handplockad till annat uppdrag inom koncernen när det förra knappt hunnit ta slut.
  • Skaffar sig toppjobb innan de ens är färdiga med utbildningen. Gör då klart utbildningen på kvällstid
Ok jag blir aldrig färdig med den här listan, nu blev jag för trött för att skriva. Jag har jobbat alldeles för många timmar både igår och idag, där fick vi för att vi hela tiden sa ”det fixar vi efter Lisbon Forum” (vår stora aktivitet som vi hade i förra veckan). Men det är ROLIGT! För första gången, jaa det tror jag faktiskt, i mitt liv så har jag ett jobb där jag kan sitta kvar till halv 8 på kvällen och skriva och pyssla utan att det känns jättejobbigt. Men så fick vi också en eftermiddagspaus som hette duga med Prosecco och italienska godsaker från en av traineerna samt nöt- och honungskakor från delegationen från Azerbadjan på Lisbon Forum. På tal om Azerbadjan (jaja jag vet att det antagligen inte stavas så men orkar inte googla) så har jag numera en annan association än att det bara är ett land som dyker upp i Eurovision Song Contest-sammanhang. Men mer om det en annan gång.
Annonser

0 Responses to “Mina vänner: en kärleksförklaring”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: