Posts Tagged 'jobb'

Lite om jobbet

Jag är projektassistent. Detta innebär (enligt min definition, då) att jag ska assistera projekten, inte människorna, vilket ibland blandas ihop av min chef, men det gör inte så mkt. Jag trivs bra i den här rollen, jag känner inte att jag har tillräckligt med erfarenhet för att leda egna projekt inom detta (mänskliga rättigheter, demokrati, rättssäkerhet) än, samtidigt får jag på egna initiativ göra mer än att bara assistera. Jag lär mig massor, och jag bidrar också med kunskap och idéer – vi kompletterar varandra bra i teamet. Teamet består först och främst av en koordinator som är en av de mest kompetenta människor jag känner, två projektledare, jag och två traineer. Sen jobbar vi mkt med en kommunikatör/webmaster och en tredje trainee, samt en ekonom som har koll på allt som vi statsvetare/jurister/sociologer osv inte har koll på men som är tokviktigt.

Min arbetsplats är en särskild överenskommelse med Europarådet, vi är en del av rådet men jobbar självständigt (på en del plan) och vi har inte helt samma medlemsstater. Man kan välja att vara medlem i North-South Centre men inte i Europarådet, och tvärtom. Vi fokuserar på medelhavsområdet och på Afrika-Europasamarbete, i förra veckan arrangerade vi en stor konferens på temat ”Den arabiska frihetsvåren” med fokus på demokratiutveckling. Nu jobbar jag med en aktivitet för utbildning för globalt medborgarskap (vet ej begreppet på svenska) som vi ska ordna med universitetet i nästa vecka, och med en stor konferens på ungefär samma tema som ska hållas i slutet av maj. Det är tajt med tid eftersom det är en lång rad olika dokument som måste förberedas, som ganska nyligen utsläppt från akademin känner jag mig hemma i all metodologi och ordblaj.

På sistone har jag verkligen känt mig behövd och uppskattad på jobbet, vilket är så himla viktigt. Det är lätt att känna sig behövd på en arbetsplats där uppgifterna är klart definierade och där det märks direkt om ingen gör dem, som på mina förra arbetsplatser, men här är det mer flytande och ingen kan täcka upp för mig om jag inte är där. Ingen ser heller vad jag gör om jag inte visar det. Därför har jag fått lära mig att sätta ner foten och se till att bli medbjuden på viktiga möten genom att visa varför jag behövs där, komma med förslag och synpunkter.

Det sker omorganiseringar och alla vill försvara sitt territorium hela tiden, vilket skapar en del störningar. Jag vill t ex gärna hjälpa kommunikatören eftersom jag dels har utbildning inom det och dels tycker sånt är kul, men jag märker en del motsträvan eftersom ingen vill ge bort sitt jobb så att nån annan får cred för det. Detsamma gäller projektledaren jag jobbar mest med. Snälla ge mig lite uppgifter, du verkar ha så mkt att göra (så att de inte ligger kvar ogjorda eller görs halvdant men det kan man ju inte säga). Jaaa det kan jag ju förstås göra, tack. Inget händer.

Puh, trist text men jag vet inte hur jag annars kan förklara vad jag sysslar med, och hur det är att göra det. Den här veckan har varit galen, har jobbat alldeles för länge på kvällarna så jag är helt slut, samtidigt trivs jag inte i min lgh så jag har inte riktigt längtat hem heller på kvällarna. Nedräkningen har börjat, 30 nov flyttar jag in hos kära Emelie och Maja, bor hundra ggr hellre på deras soffa o med resväska än här i detta ensamma rum, ensamt trots kollektiv.

Annonser

Mina vänner: en kärleksförklaring

Ofta tappar jag hakan fullständigt av förundran över hur fantastiska mina vänner är. Sluta inte läsa nu direkt, jag är ingen sån som bara häver ur sig att mina vänner är världens bästa, nejnej, jag kommer att presentera väl underbyggda argument och konkreta exempel. Helst skulle jag vilja skriva en hyllning till var och en av dem (er) med ett idolporträtt, men jag misstänker att det skulle tas emot sådär av en del att ”hängas ut på nätet”.

Hursomhelst. Det är inte konstigt att jag ibland gör misstaget att nedvärdera mig själv och min kompetens när jag har såna stjärnor att jämföra mig med. Mina vänner:

  • Kämpar och sliter målmedvetet på praktikplats efter praktikplats för att få arbetslivserfarenhet, ger allt utan att få någonting tillbaka mer än en referens. Detta belönar sig givetvis genom att de så småningom får grymma jobb där de avancerar, hyllas av alla arbetskamrater, älskas av sina chefer för sin lojalitet, hårda arbete och generositet m m.
  • Lägger timmar av sin lediga tid på att läsa andra vänners jobbansökningar
  • Går igenom en riskabel operation och pratar och skrattar någon dag senare trots otrolig smärta
  • Blir befordrade utan att någon ersätter dem på deras gamla tjänst, jobbar dubbelt
  • Vantrivs med en kollega och lägger mer orimligt mycket av sin tid och energi på att fixa denna relation trots att personen i fråga inte lyfter ett finger för detta
  • Föder barn
  • Går och mår dåligt år efter år över barnlöshet men berättar inte detta utan fortsätter hålla skenet uppe och spela glad när den ena efter den andra runtom dem skaffar barn
  • Lyckas skaffa sig drömjobbet utan universitetsutbildning och helt utan kontakter, enbart på grund av sin egen kompetens
  • Jobbar i princip dygnet runt på ett företag som inte ens kan lova jobb månaden ut, bara för att det är kul och lärorikt
  • Talar x antal språk flytande utan att skryta om det, kämpar istället målmedvetet med att lära sig ännu ett för karriärens skull
  • Blir utvalda till grymma utlandsuppdrag
  • Avstår osjälviskt från att göra något de drömt om för familjen eller ngn annan
  • Gör karriär i sin drömbransch, som är mkt svår att ta sig in i, blir handplockad till annat uppdrag inom koncernen när det förra knappt hunnit ta slut.
  • Skaffar sig toppjobb innan de ens är färdiga med utbildningen. Gör då klart utbildningen på kvällstid
Ok jag blir aldrig färdig med den här listan, nu blev jag för trött för att skriva. Jag har jobbat alldeles för många timmar både igår och idag, där fick vi för att vi hela tiden sa ”det fixar vi efter Lisbon Forum” (vår stora aktivitet som vi hade i förra veckan). Men det är ROLIGT! För första gången, jaa det tror jag faktiskt, i mitt liv så har jag ett jobb där jag kan sitta kvar till halv 8 på kvällen och skriva och pyssla utan att det känns jättejobbigt. Men så fick vi också en eftermiddagspaus som hette duga med Prosecco och italienska godsaker från en av traineerna samt nöt- och honungskakor från delegationen från Azerbadjan på Lisbon Forum. På tal om Azerbadjan (jaja jag vet att det antagligen inte stavas så men orkar inte googla) så har jag numera en annan association än att det bara är ett land som dyker upp i Eurovision Song Contest-sammanhang. Men mer om det en annan gång.

Are you an idealist or a capitalist?

Japp, precis sett klart Wall Street 2. Gillade den! Huvudpersonen ställdes denna fråga av sin sviniga chef, men olikt svinchefen (men ganska typiskt mig, ja) är jag av åsikten att man absolut kan vara både kapitalist och idealist på samma gång. Mer om det nån gång när jag är lite piggare. Har haft en lång dag idag, den började tidigt med frukostklubben som var den bästa, mest underhållande och inspirerande jag varit på under hela året hittills tror jag. Vi fick höra om 15 megatrender av en varumärkesforskare från Lunds universitet, mer om det någon gång under helgen, ska tillägna ett eget inlägg åt det för det var så himla intressant ur många synpunkter.

Jag var hos min fantastiska tandläkare och typ-nästan-släkting (släktträffarna är lite blekare och tystare sen hon slutade tillhöra vår släkt) och fick veta att jag har ett hål så stort att det skulle behövt rotfyllas om  det upptäckts lite senare. Vad ointressant tänker ni men jag kommer till poängen snart. Jo, det är ju såhär att jag har försökt ha hälsoveckor nu under våren vilket inte har gått så bra av olika anledningar. Men felet har till stor del legat i bristen på motivation. Jag har velat kunna springa lite fortare och vara lite smalare, men det har uppenbarligen inte motiverat mig tillräckligt. Jag älskar som bekant Du är vad du äter, men nu undrar jag: varför talar de aldrig om tandvård där? Nu står jag inför höga tandvårdskostnader och en massa smärta som kunde ha undvikits om jag bara hade låtit bli sötsaker och använt tandtråd. Där har vi min motivation, nu mår jag dåligt bara jag tänker på kakor och godis – låt oss hoppas att denna känsla håller i sig länge.

Därefter åkte jag till Blomsterlandet och inhandlade en massa plantor som ska planteras på balkongen imorgon. Smultron, timjan, mynta, chili och tomater. Mina nya bebisar, vad jag ska skämma bort dem med vatten och näring!

Efter en snabb lunch hos mina föräldrar var det dags för jobb på Tjejdagen på Olympia. Sprang och jagade golfbollar hela kvällen eftersom folk puttade som tokar, vi hade en liten tävling som var mkt populär. Som belöning fick vi se HIF-matchen och det var banne mig skitkul! En riktig (bokstavligen för min del) nagelbitare.

Dagens fundering

När man sitter hemma hela eftermiddagen och söker jobb/slösurfar så hinner man fundera en hel del på små världsliga ting. Man hinner läsa allas statusuppdateringar på Facebook och, i mitt fall, fundera lite över folks språkbruk. Idag undrar jag varför ordet jobb ofta används i obestämd form när det egentligen inte borde göra det rent grammatiskt. Exempelvis ”idag gick det bättre än vanligt på jobb” eller ”segt på jobb, slutar snart!”. Nån som vet varför? Själv tycker jag det låter lite dumt men vad vet jag, det kanske är ett alldeles korrekt uttryck. Jobb kanske är ett sånt ord som alltid är i obestämd form av outgrundlig anledning, ungefär som ordet penis. Slut på fundering.

Idag …

… oroar jag mig för att jag kanske har proteinbrist. Eller brist och brist, jag mår alldeles förträffligt, men mina naglar och hår är inge fina. Ska införskaffa proteinpulver och börja äta shakes till mellanmål, på tips från en kollega. Usch, skäms lite, så himla töntigt. Trodde att jag som ostälskare och fiskätare skulle klara mig undan sånt, men det verkar inte så.

… är jag lite besviken över att min lunchdejt blev inställd. Och detta bara minuter efter att jag avbokat träningspasset för att kunna gå på lunchdejten. Det fick mig olämpligt nog på dåligt humör idag när jag inte får vara på dåligt humör, pga punkten nedan.

… ska jag träffa en jobbcoach för första gången. Det kan gå precis hur som helst, men jag har bestämt mig för att tycka att det ska bli skitbra och att jag ska vara helt och hållet ärlig på alla sätt.

… har jag fått lönebesked från det tveksamma tillfälliga jobbuppdraget jag gjorde i november. Ett handskrivet kuvert och inuti heter jag Josefine Lavander. Lärdom: skriv alltid på anställningsbevis! Låter som ett råd tidningarna ger till 15-åriga sommarjobbare som tvingas sälja jordgubbar hela dagar utan toapaus men ja, även 28-åringar med någorlunda gediget CV kan behöva påminnas om sånt (nu kommer jag ju att få mina pengar så det var väl inte så farligt men jag borde ha fått dem i december och jag borde ha fått besked om en massa saker som jag inte behöver tjata om här).

… tänker jag att jag är glad att jag inte jobbar på The Phone House och att det är såna skitföretag som ger oss schyssta säljare dåligt rykte! Och så har vissa mage att påstå att ”det FINNS jobb till ungdomar de är bara för LATA för att ta dem”! Ingen ska behöva jobba under sådana förhållanden.

Om inte nu, när?

Vilken vecka det här har varit. Jag har träffat och lyssnat på så många inspirerande personer, bäst av alla VD:n för Adidas Group, och de här personerna har fått mig att våga göra saker jag inte trodde att jag vågade. En klok vän till mig (nu kommer jag inte ihåg vem, jobbigt att ha så många kloka härliga vänner att man inte kan hålla reda på vem som sagt vad) påminde mig om att jag faktiskt är i en väldigt spännande situation just nu, jag vet aldrig vad jag kommer att göra eller var jag kommer att vara en månad framöver, och jag ska faktiskt ta och njuta av det och öppna mig för vad som kan komma att hända.

Mycket handlar ofta om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, lite tur alltså MEN, hur kan man hamna på rätt plats vid rätt tillfälle om man aldrig rör sig på de där rätta platserna? Jag har identifierat vad som kan vara den rätta platsen, där är jag ofta, så nu behöver jag bara vänta på att det rätta tillfället ska infinna sig. Gör det inte det snart så finns det andra rätta platser att besöka. Bjuder på en låt, inte ny men underbar och den beskriver precis hur jag känner inför det här året. Och den får mig faktiskt att längta till sommar och utomhuskonserter ännu lite mer än jag redan gjorde.

Mitt liv, please hold

Bakade knäckebröd ikväll, vilken premiär! Doftar underbart. Det blev en del livssnack som vanligt och vi pratade om det här med att man har sitt liv på vänt och hur jobbigt det känns. Jag måste nog lägga om min strategi. Jag har hela tiden tänkt att detta bara är en kort övergångsperiod, mkt snart kommer jag att ha hittat ett heltidsjobb så att mitt liv kan sätta igång igen. Dvs jag kommer snart att kunna köpa träningskort, skaffa en lägenhet med förstahandskontrakt, sätta upp en besparingsplan, resa, jaa usch ju fler saker jag skriver på den här listan ju mer deprimerande känns det.

Ikväll kom julschemat på Filborna Arena upp. Det bara kliar i mina ben och jag villvillvill börja träna där! Stället är helt underbart men jag har ju inte vågat skaffa mig en fast månadskostnad på 395 kr och dessutom binda upp mig på en plats under ett helt år framöver. Mest för att jag hemskt gärna har velat flytta till Sthlm. Men nu har jag tröttnat på att vänta med saker som är helt avgörande för mitt välbefinnande. De andra sakerna är starkt kopplade till ekonomi så de får väl vänta lite till men träningskortet alltså…ok, jag ger det till efter jul och nyår men sen måste jag börja träna där annars kommer jag deppa ihop.