Posts Tagged 'Träning'

Rosa på rosa

Kom hem från jobbet idag och möttes av ett rosa kuvert med rosa blommor på. Inuti låg ett rosa papper med ett stort rosa hjärta klistrat på. I ena hörnet fanns ett rosa silkespapper med ett litet bebisfotavtryck på. Jag är inbjuden till dop och inte vilket dop som helst: ovanför mitt namn stod det ”Blivande gudmor”. Minsann! Jag är så stolt så jag spricker.

Min granne är så konstig! Vid ett par tidigare tillfällen har han tappat ner sin tändare eller cigarettpaket på min balkong och kommit och frågat efter dem, en gång såg jag honom göra en Michael Jackson fast med katten istället för en bebis (höll den över kanten) och idag hände det konstigaste. Jag satt och läste lite i solen och hade det nästan alldeles för bra. Helt plötsligt hör jag nåt konstigt ritsch, ratsch-ljud från balkongen över. Efter ett tag börjar det blåsa ner skräp på mig och runtomkring. Efter ett tag till börjar det trilla ner stora bitar frigolit till höger och vänster. Då fick jag spel och gick och ringde på. En till synes helt normal tjej öppnade som jag aldrig sett förr, hon bad om ursäkt och sa att det var säkert pga blåsten och att hon skulle säga till honom. Han hörde inte, han var i full gång där ute på balkongen och gick lös på frigoliten. MÄRKLIGT.

Mitt gym är ju världens bästa som ni vet, och idag överträffade de sig själva igen. De har anlagt en konstgräsplan bakom simhallen där det är kvällssol och de håller på att bygga en hinderbana för utomhusträning. Idag hade de funktionell cirkelträning där och det var banne mig helt underbart! Solen stekte men det var inte jobbigt varmt, bara skönt och vilken skillnad det är att träna ute i friska luften.

Annonser

En utmaning åt mig.

Tror ni jag klarar av att under 6 veckors tid nästan helt låta bli sötsaker? Jag bestämde mig nyss att jag åtminstone tänker göra ett försök. Men det räcker inte att ta bort sötsaker, borde nog kalla det onyttigheter istället. Nu får jag inte äta snabba kolhydrater heller, eller chips och sånt. Varför? För att jag ska springa Springtime om 7 veckor och jag måste gå ner några kilon för att orka bättre, jag vill även kunna känna mig snygg inför bikinisäsongen och de två händelserna sammanfaller ju nästan kan man säga. Dock har jag en del klausuler för mig själv för att detta ska kunna fungera optimalt:

Jag får äta tårta eller så om jag blir bjuden på det på födelsedagsfest eller vid andra speciella tillfällen. Detta eftersom jag tycker det är ganska oartigt att tacka nej då, jag får dock bara ta en liten bit.

Mörk choklad minst 70% är ok, men max 2 bitar/dag. Vafan, jag tränar ju asmkt och nån belöning måste man få ha.

Jag får äta tobleronefondue när min familj ska fira föräldrarnas 60-årsdagar på Oasen.

Mina knep för att undvika sötsuget när det slår till är: dricka en stor kopp grönt te, äta mandlar eller naturell nötblandning, göra en smoothie eller tina lite hallon och äta med naturell yoghurt och flytande honung. Håll tummarna för mig nu, det kommer bli bra det här!Lämplig belöning efter att ha klarat milen på ok tid den 14 maj?

Måndag gör jag ingenting

Men resten av veckan ligger jag i hårdträning! Hade banne mig riktigt mycket träningsvärk igår efter mina mesiga 4 km i söndags, illa. Är jättetrött nu så jag orkar inte skriva något men jag vill tipsa er om att titta på Kobra på Svtplay om ni missade det nu ikväll, det var så himla bra. Henrik Dorsin sa något som jag verkligen håller med om, minns inte ordagrant men det var något i stil med att Sverige är ett homofobiskt land även om vi är så toleranta på ytan. Stör mig nästan dagligen på homofobiska kommentarer som folk fäller utan att tänka efter.

Veckans träningsschema: Tisdag spin 75, onsdag body combat, torsdag body step, fredag afro dance, någon gång under helgen joggingrunda helst åtminstone 5-6 km.

Postmoderna problem

Jag inbillar mig ibland felaktigt att jag lever i en postmodern värld. Mitt nattliga extrajobb och det faktum att jag umgås i olika konstellationer med otroligt olika, dock alla lika fantastiska, människor påminner mig ofta om att det inte är helt sant. Låt mig förklara kortfattat vad som karaktäriserar den postmoderna människan.

Den postmoderna människan är oftast ganska ung, men det är inte åldern som är det viktiga här. Hon är högutbildad och berest, läser mycket, intresserar sig för politik och samhällsfrågor, använder sociala medier och talar antagligen fler än ett språk. Hon prioriterar karriär framför att bilda familj och bor i en stad. Det är dessa referenspunkter många utgår ifrån när de exempelvis analyserar folks medievanor. Jag har ingen statistik här men jag kan inte tänka mig att den postmoderna människan är i majoritet i Sverige. Att dra slutsatser om att ”gammelmedia” (suck vilket fånigt uttryck det är ändå) är på väg bort och att folk inte kommer vilja titta på tv de tider som kanalerna tycker att vi ska göra det på tror jag alltså är något meningslöst.

Jag älskar playkanalerna, särskilt Svt, som gör att jag kan se programmen när jag vill och kan pausa dem och spola fram och tillbaka. För mig är dessa fördelar så självklara att jag inte vet om jag kommer kunna återgå till att titta på tv på det ”gamla” sättet igen. Min dator är alltid igång, det är via den jag kommunicerar med mina vänner och bekanta, jag kan skriva ett par rader till min gamla roomie från Spanien och jag kan få reda på vad mina gamla klasskamrater från gymnasiet gör nuförtiden utan att ens prata med dem. Däremot har jag ingen hemtelefon och under de 6-7 år jag varit utan så har jag aldrig saknat det. Jag blir irriterad när folk dröjer med att svara när jag mailat eller facebookat dem. Lika irriterad blir jag när folk avfärdar Facebook som en ytlig bagatell eller låtsasvärld.

Jag tänker ofta att jag har en otrolig tur som omges av folk som ständigt får mig att ifrågasätta min syn på livet, på mig själv, samhället och på min verklighet. Tänk att bara träffa folk som tycker samma som en, som har samma bakgrund och samma värderingar, vad inskränkt man skulle bli.

Hmm, nu flummade jag nog iväg rätt rejält här, för att komma ned på jorden igen så måste jag gnälla lite kort över en ständig källa till irritation nämligen offentliga platser som man måste dela med andra. Denna gång är det gymmets tur. Jag avgudar fortfarande mitt gym! Men jag irriterar mig på två saker. Först och främst dessa förbaskade stammisar. De vill tvunget stå på SIN plats, skitsamma om jag redan ställt mig där, jag borde fatta att det är deras plats, gör jag inte det så ställer de sig obehagligt nära mig så att jag känner att jag måste flytta på mig. Sen är det Body pumpen där man måste gå in i ett litet förråd och hämta utrustning. Många (helt otippat, medelålders män till största delen) stannar där inne och lastar färdigt sina skivstänger innan de går ut. Så slipper de gå flera gånger liksom. Bara det att då får vi andra stå och vänta hur jävla länge som helst på dem, plus att många tappar vikter när de går för att de försöker bära för mkt. Mina tår blir fruktansvärt rädda! Oj vad jag hade styrt upp mycket sånt om jag vore instruktör. Det, och problemet med folk som snor åt sig typ 6 viktplattor av samma sort så att vissa inte får några.

Min fina lördagstradition.

Den börjar bli standard nu, min lördagshuvudvärk. På morgonen mår jag hur bra som helst, idag tog jag en lång promenad i solen och handlade lite mat, cyklade iväg till gymmet och gick på Hot mojo, kröp sen ner i soffan med frallor, varm choklad och kokt ägg. Underbar start på helgen alltså. Men vid något tillfälle, vet inte om det var på väg till gymmet eller efteråt, började den här helghuvudvärken komma. Den börjar lite sneaky sådär så man tror att det räcker med ett glas vatten, lite vila eller kanske en kopp kaffe för att den ska släppa. Men det kan man bara glömma. Får inte den här huvudvärken ett par ipren så ger den sig inte, den tar över hela hjärnan, bultar runt ögonen och ger man den fortfarande inte vad den vill ha så går den över i illamående, kanske ger den sig på balanssinnet också. En lördag gick den över i total migrän och jag fick stänga in mig i sovrummet för att komma undan allt ljud och ljus. Jag vill verkligen komma ifrån det här problemet, det är likadant nästan alla lördagar.

Jag vet att det kan vara ärftlig migrän från min mormor, min fina mormor som jag fått Gröna Anna-koppar, världens vackraste spegelbord och små vattenglas gjorda av tunnaste spädaste gröna glaset man kan tänka sig av. Klart man inte bara kan få ärva bra saker, men migrän är väl ändå en lite onödig företeelse. Trots detta går jag runt med ett stort leende på läpparna, Hot mojopasset är verkligen ren lycka, mitt huvud må ha ont men min kropp mår fruktansvärt bra! Det bästa är att passet avslutas med att vi sitter i skräddare med handflatorna mot varandra och tackar oss själva i spegeln för att vi varit snälla mot våra kroppar och tagit väl hand om dem. Tack tack.

På tal om de passen: Varje gång är det ett par män där. Det är nästan aldrig samma utan de går bara en gång sen ger de upp. Alla andra gör rörelserna under tystnad och koncentration men männen frustar och stånkar och vinglar. De klarar inte av att göra mer än halva rörelserna. Vad beror detta på? Män har sämre balans/är stelare än kvinnor? Kvinnor är uthålligare? Kvinnor kämpar hellre på i det tysta än att klaga högt? Män är mer vana vid explosiv styrka och klarar inte av statisk träning? Det är ett mysterium som jag planerar att lösa under våren med hjälp av observationer och diskreta intervjuer med instruktörerna.

Premiär: Kettlebells

Idag var jag på mitt första Kettlebellspass. Det går till så att man står och svingar en ”kanonkula med handtag” på olika sätt och så är det skitjobbigt och man blir aptrött. Väldigt speciellt måste jag säga, jag kan absolut tänka mig att gå fler gånger men då ska jag nog springa ett tag på löpbandet innan så att flåset redan är uppe när passet sätter igång. Tänker mig att jag kommer att ha grym träningsvärk i ryggen framöver och det är ju alldeles utmärkt. Såhär ser de små rackarna ut:Bild lånad från Eleiko. Den där 40-kilos ser mkt läskig ut, själv hade jag 8 …

Random x4

Förra veckan passade jag min brorson i ett par timmar. När han började gnälla var det enda som hjälpte att bära runt på honom och dansa lite och sjunga för honom. Av någon väldigt konstig anledning var den enda låt som dök upp i mitt huvud följande gamla Ronny och Ragge-dänga: ”Med tallbarrsdoft i bilen är man riktigt säker. Du kan släppa av en fjärt som inte någon märker. En wonderbaum, så grön och grann, den hänger fram ur spegeln på din bil” Han älskade den! Märklig unge.

Idag har jag lite värk i bröstet. Kände efter lite och inbillade mig att jag hade en knöl. Som tur var så insåg jag, innan jag började googla bröstcancer och ringa sjukvårdsupplysningen och ringa 112, att den onda knölen satt på samma ställe på båda sidor och att det var träningsvärk.

En natt för ett tag sedan vaknade jag med hjärtklappning efter läskig mardröm. Jag drömde att det satt en trubadur i mitt fönster och spelade gitarr. Det var nog sommar för fönstret var pyttelite öppet fast låst med spärren. Jag visste direkt att den här snubben var farlig för jag smög fram till fönstret och lossade spärren för att stänga det så att han inte kunde komma in. I samma stund som jag lossade spärren satte han foten i springan, smällde upp fönstret och hoppade in i lägenheten. ”Vilken fin tvåa, här skulle man ju kunna tänka sig att bo” sa han hotfullt och jag insåg att jag aldrig skulle bli av med honom. Jag var livrädd och då vaknade jag. Analys tack!?

Personen som jag hade en livlig diskussion om LCHF för ett par månader sen (hon var för, jag emot) skrev häromdan på sin Facebook att hon skulle gå en långpromenad och sen äta pannkakor. PANNKAKOR! En inte så charmig del av mig blev otroligt skadeglad av att höra att hon inte lyckats hålla denna bullshit-diet och därmed indirekt erkänt att jag hade rätt, en lite trevligare del av mig blev glad för hennes skull över att hon börjat äta normalt igen. Till mitt försvar så bottnar skadeglädjen i att hon vid tillfället idiotförklarade mig med påståenden om att jag minsann skulle läsa på innan jag uttalade mig och annat struntprat.