Det här med att vara utlandssvensk dårå

Jasså jag skulle ha skrivit reseblogg. Men jag reser ju inte, jag lever. Eller gör jag det? Förutom rent fysiskt? Ibland känner jag det som om jag är på en transportsträcka mot vad som då skulle vara mitt ”riktiga liv”. Men så har jag nog känt till och från i ganska många år nu. Att jag gör saker för att de ska leda till andra, bättre och större saker. ”Detta blir bra att ha på sitt CV”. Men vad hände med att göra saker för att de faktiskt är eller känns helt rätt, här och nu? Jag for till Lissabon för att jag behövde en stor förändring i mitt liv, och jag fick en fantastisk möjlighet att förändra mer än jag vågat hoppas på. Men när jag kom hit kunde jag, efter de första två veckorna eller nåt när vardagen började inträda, inte tänka på annat än Sverige och alla vännerna där, och familjen. Min fina lägenhet. Jag åkte dit och träffade alla de här som jag gått och saknat, och efter det har allt ändrats.

Jag saknar fortfarande folk såklart, men inte sådär brutalt så att jag får tårar i ögonen av en facebookuppdatering typ. Jag har fått mer ansvar på jobbet och det har börjat snackas (informellt) om att jag borde stanna en period till. Jag lär känna en del av mina kollegor mer och mer och märker att en del är helt underbara människor som jag absolut inte vill lämna om bara två månader, de har så många olika lager att upptäcka i sina personligheter och min allra nyaste kollega (och chef) har visat sig vara ödmjuk, rolig och trevlig på alla sätt.

Det är helt klart allra mest en resa i en känslornas berg- och dalbana. Inte så mycket i övrig bemärkelse, jag bor ju här liksom. Men det är märkligt att vara en främling, att inte kunna språket och de sociala koderna ordentligt. Att bo inneboende och inte känna sig helt bekväm hemma, att inte kunna göra den frukost man vill ha eller kolla på nyhetsmorgon. Jag är nog ganska bra på att anpassa mig, så länge mina olika världar inte krockar – det blev ganska märkligt när föräldrarna kom på besök precis samtidigt som jag fick jättemycket att göra på jobbet. Detta bottnar troligtvis i att jag inte gillar när min självbestämmelse begränsas. Jag har inget emot att antingen jobba långa dagar och således inte göra annat än sova, träna, jobba ELLER att ta några lediga dagar och njuta av besök och visa upp min fina stad. Men när någon pressar mig från båda håll och jag inte kan/vill säga nej till någotdera, då blir jag stressad.

Denna utlandsupplevelse är så annorlunda från året i Spanien trots den geografiska närheten. Nu jobbar jag ju och är här bara för karriären, men skillnaden är också att jag känner mer att jag deltar i samhället nu. Jag har medlemskap på ett gym, ett pendelkort med mitt foto på, jag är folkbokförd och har öppnat ett bankkonto. Små detaljer men vilken skillnad de gör från när jag var utbytesstudent. Jag har världens bästa vän i Emelie som har hjälpt mig med de här sakerna och även presenterat mig för hennes vänner så jag har fått ett kompisgäng bara sådär.

Ok, jag vet inte hur pass flummigt det här blev men jag hoppas att ni som läser och undrar hur jag har det uppskattar denna lilla uppdatering. Jag har det bra men jag vet inte hur jag ska kunna förklara. Nästa uppdatering får nog bli om mitt jobb så att ni förstår vad det är jag pysslar med om dagarna.

Annonser

4 Responses to “Det här med att vara utlandssvensk dårå”


  1. 1 Emma 7 november, 2011 kl. 09:26

    Vad skönt att höra att saker rör sig mot det bättre på många plan!

  2. 2 Cecilia 7 november, 2011 kl. 15:31

    Uppskattas hur mycket som helst!

  3. 3 Caroline 7 november, 2011 kl. 21:35

    Åh Jossan, vad jag saknar dig när jag läser detta! Fast det har du kanske redan märkt på alla jobb som jag skickar till dig 🙂
    Vill ju ha hem dig snart!! Fast det är ok om du stannar ett litet tag till. Men bara ett litet!
    Här kommer iaf en stoooor kram från mig till dig kära vän!! Kraaaaaam

    • 4 osofin 8 november, 2011 kl. 23:55

      Tack så himla mkt rara du! Och ja, du vet ju att jag saknar dig också. Men vi har varit ifrån varandra så långa perioder att vi vet att vår vänskap fixar det vid det här laget! Hälsa Jonas och Lennart.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: