Mållös

Just läst en liten text om mig själv som fick mig att både rodna här framför datorn och banne mig nästan fälla en liten rörd tår också…Cesse är för rar, hon! Sen så trillar det in ett meddelande på Facebook från en relativt ny bekantskap som bjuder in mig på middag. Det förvånar mig alltid lite när det händer med nya vänner, det är så generöst och trevligt så det måste jag också bli bättre på. Sen finns det å andra sidan personer som jag räknat som några av mina bästa vänner som jag själv bjudit på middag otaliga gånger men som aldrig bjuder igen. Petitesser kanske men sånt lagras ju i minnet vare sig man gillar det eller ej.